Så trött på det här nu ....

...och måste klaga lite.
Nu har det gått snart ett år sen jag i maj 2010 blev uppsagd från mitt arbete som receptionist/konferensvärdinna, som jag, fortfarande efter nio år, med glädje gick till varje dag. Egentligen har det gått drygt ett år, eftersom jag blev arbetsbefriad redan i dec 2009.
Blev helt knäckt när uppsägningen kom som en blixt från klar himmel och funderar fortfarande på vad anledningen var att det blev just jag i en grupp av sju personer, varav jag inte var "sist in", som fick gå. Visserligen vet jag att inga såna regler gäller i ett företag där jag hade min anställning men man tycker ju att man skulle ha fått någon indikation innan, på att man inte var nöjd med mitt arbete. Jag trodde att jag gjorde ett bra jobb! Det enda min chef sa var att det var p.g.a. arbetsbrist.
Under tiden som gått har jag sökt massor med liknande jobb och man säger att jag ska vara glad att jag fått komma på en del intervjuer. Hoppet tänds men dessvärre är det alltid någon annan kandidat som "glänser" mer än jag och jag tror att det ligger mig fatet att jag är 50 +. Det blir jobbigare och jobbigare att komma igen efter ett bakslag och självförtroende ... det vet jag knappt vad det är längre.
Eftersom jag fick avgångsvederlag så har jag inte förrän nu behövt börja lyfta A-kassa och då läggs extra press på en. Arbetsförmedlingen gör en handlingsplan och det enda som räknas som giltig anledning att inte komma på ett inbokat möte är att man har en jobbintervju. Det är ju bara att acceptera ... men när man som 50 + och yrkesarbetande hela sitt liv får en anvisning om att söka ett jobb som BARNVAKT hos en familj på andra sidan stan (ca en timmes resväg med bil) ... Då känns det förnedrande! Om jag inte söker det jobbet riskerar jag att bli av med ersättningen från A-kassan!
Har många år kvar i arbetslivet och känner mig förbannad för att jag förmodligen blir tvingad att söka mig bort från ett yrke som jag trivs med och som passar mig .... och vad för slags arbete skulle det nu vara tro?

Så, nu har jag gnällt lite och ska försöka komma igen....

Monica



7 kommentarer:

  1. Hej vännen!
    Så trist och förstår att du 'r jättebesviken på alla omständigheter kring ditt jobb och varande just nu.
    Men...så är det många ggr precis likadant här i grannlandet också, folk sägs upp, permitteras och löntagaren lever i en ständig oro...TRÅKIGT!!
    Hoppas du finner ngn mening med din dag som ger dig en liten positiv energi för fortsatta arbetsmöjligheter!
    Styrkekram!/Bea

    SvaraRadera
  2. Hej Monica!
    Bra att du kan uttrycka det du känner, det är en säkerhetsventil att lätta på trycket. Självklart så befinner du dig i en jättejobbig situation. Det är ett kallt och hårt samhälle som vi lever i. Ibland har jag svårt att förstå hur de tänker när det gäller att ta jobb eller hur de möter sjuka.
    Se det inte som att det är dig det är fel på, försök om det går att inte vara hård mot dig själv. Det är samhällets struktur det är fel på, inte dig som individ när arbetstillfällen tryter och samhället vill spara pengar.
    Kram till dig.

    SvaraRadera
  3. Usch så trist för dig! Jag hoppas att allt ordnar sig för dig! Det kan vara skönt att få skriva av sig här i bloggen!
    Ha en fin kväll!

    SvaraRadera
  4. Vad tråkigt att höra om din arbetslöshet :( förstår att du känner dig deppad och det behöver du få ur dej, så ös ur dej på oss vi kan ta det. Hoppas verkligen det löser sig för dig. Det Du ska veta är att du är en underbar glädjespridare i bloggvärlden, det är alltid kul när man får en komentar och det är alltid lika kul att läsa din blogg. Du är värd att få ett nytt jobb. Ge inte upp Kram Suss

    SvaraRadera
  5. Förstår att du känner dig frustrerad och att du känner dig kränkt av att vara tvungen att söka ett barnvakts jobb. Tänk på en sak att det är inte dig det är fel på, utan synen på att 50+ kvinnor inte är något att ha när det borde vara precis tvärtom, med all den livserfarenhet du har mm.
    Skönt att du kan skriva av dig.
    Kramar:)

    SvaraRadera
  6. Hej Monica

    Ja jag skulle känna det samma som du, man känner sig ratad.
    Dagen syn på arbetslösa är en skandal, har jag en utbildning som jag har jobbat med i flera år så är ju det i första hand jag vill ha.
    Inte bara ett jobb vilket som helst, bara för att det skall synas bra i statistiken att arbetsförmedlingen har lyckats ordna jobb åt en arbetslös.
    Jag fattar inte hur det har blivit. Folk bli utstämplade och kan inte klara sig på den ersättning de får.

    Hoppas att det löser sig snart för dig.

    Ha det gott
    Kram/Gunilla

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...